2024-01-04

Hej igen

Nu har både Jul och Nyårsafton passerat utan att jag ägnat denna sida en minsta tanke. Jo, tänkt på sidan har jag förstås gjort, men så mycket mer har inte hänt.

Julen passerade som vanligt med frustation över all denna hysteri med julklappar och hela cirkusen. Ja, jag kallar det för cirkus vilket jag också ansåg i Sverige. Inte är det någon tid för gemenskap, eftertanke och sinnesro. Bara handla. Det var länge sen jag och Pamela tog beslutet att hålla oss på mer  ekonomisk och lugnare nivå under denna högtid. Vilket vi också gjorde. Finns dessutom inte några ekonomiska resurser för en pensionär när vi bor i Sydamerikas dyraste land. 

Men det blev ok faktiskt. En av dagarna tillbringade vi på stranden. Färsk fisk från Stilla Havet var också helt ok...Men vi saknade vår yngste son Ronnie-Francisco. Mina tre vuxna pojkar och barnbarn. Detta är en tung bit måste jag tyvärr skriva. Vet inte hur jag/vi tänkte när vi tog det här definitiva beslutet att lämna Sverige för Chile. Tiden får väl visa  vad som kommer hända med oss detta år 2024.

Chiles stränder försvinner

För en tid skrev jag om minitsunamin som vi råkade ut för. Det har också varit och är enorma vågor mot stränderna. Det kallas för Marejada och är inte så ovanligt, speciellt när det för tillfället när El Niño fenomenet råder. Men det händer tyvärr lite andra saker också nu under klimatförändringarna.

Erosion och "marejada" har inneburit att ca 60  stränder kommer att försvinna i slutet av detta århundrade. Minst 10 stränder befinner sig mycket kritiska redan idag. (Radio Pauta Chile)

Trodde först att all denna information var överdriven. 

När jag nu besöker de stränder jag tidigare varit på för 30 år sen, så ser jag en markant skillnad.

Verkligen tragiskt.

Nu är det sommar och mycket folk på stränderna . "Marejadan" fortsätter och livvakterna har fullt upp att plocka in stollar som inte lyssnar på varningar och badvakten visselpipa. Ibland undrar man förstås hur folk tänker. Men det är klart. Det är väl häftigt att dyka i dessa enorma vågor.

Landet Chile i Övrigt

I december var det återigen folkval till ett utkast för en ny konstitution. Som jag tidigare skrivit så var detta utkast skrivit av mestadels högerpolitiker.

Man behövde inte fördjupa sig så mycket i alla krångliga och högtidliga ord innan man förstod att det skulle innebära en återgång till diktaturlandet Chile. Finns de som säger att det var en ännu tuffare jargong än Pinochetkonstitutionen. Hårdast drabbat var det nog för kvinnorna där det i stora drag skulle innebära en återgång till patriakalet.

Ännu värre än vad det är idag bör jag nog tillägga.

Frågor som abort, dagen efter piller etc. togs i utkastet upp som något katten hade släpat in på golvet och skulle omgående städas bort.

Nu gällde den hårda handen, "mano dura, för att återinföra det konservativa samhället med den sjungande aggressiva marknadsekonomin som bakgrundsmusik.

Lika mycket som jag trodde på det första valet till utkastet som röstades bort, var jag lika överygad om att Chile skulle rösta för denna förändring till ny konstitution. Men tack och lov. Jag hade fel även denna gång. Det blev ett rungande avslag. Framförallt hos de yngre kvinnorna som förstod vad denna nya konstitution skulle innebära. 

Men man kan nog inte se det som en seger för vänsterfolket. Snarare tillbaka till ruta ett. Där vi var efter det sociala upproret och en av de frågor som drevs var just en ny konstitution. 

Högeroppositionen gjorde sin tolkning att folket egentligen är nöjda med Pinochets konstitution. Min egen  uppfattning är tyvärr att folket till slut insåg vad de hade röstat nej till vid första folkvalet. Men det är min personliga uppfattning. Finns ingen, vad jag vet, utredning på varför. 

Vi får se hur det blir i framtiden. Jag tror fortfarande på president Boric och hans regering. Om bara högeroppositionen kan sluta med sitt tjafs och sätta sig ner och jobba med de stora saker och utmaningar Chile har för framtiden. Pension, sjukvård, utbildningar, miljö osv. Just nu är det bara trams från deras sida och med anmälningar på ministrar som de vill ha bort.

Denna bild över Valparaiso är tagen från översta våningen där vi bor. Precis som videon ovan från Nyårsafton 12:00

Playa Barca

"Rösta inte. Protestera"

Ansåg en del av vänsterfalangen. Bilden är från en affisch i Valparaiso. Jag delar inte budskapet men belyser hur splittrande denna fråga egentligen är.

"Og slik går dagane", som Ola Nordman brukar säga.

Det går bra för Ronnie-Francisco i skolan i Sverige. Det känns förstås bra även om det finns tunga dagar vi saknar varanda. Likaså för mina vuxna pojkar men barnbarnen växer och de vet väl snart inte att de har en farfar.

Lucas har en termin kvar på sin distanskurs. Har kollat upp lite universitet här i Chile men kan bara konstatera att det blir för dyrt. Inte helt omöjligt att även han drar tillbaka till Svedala och fortsätter sitt liv där. Egentligen mår vi väl ganska bra här nere vid "världens fötter" men det känns lite splittrat att vara så långt borta från våra familjemedlemmar. Vi får låta sommaren passera så får vi se vad som sker längre fram. 

Det var allt för den här gången. Ha det bäst alla läsare jag skall försöka vara lite mer kontinuerlig med uppdateringar. (hoppas jag) 

En vanlig morgon från vår balkong. 

En kopp kaffe och koll på vilka nya båtar som ligger på redden. Doften från havet. En doft som man annars endast känner när man är långt ute till havs. Denna doft blandat med morgonens första kopp kaffe. Sorlet från staden Valparaiso, skällande vovvar och människor på väg till sina arbeten eller till skolan. Livets känns helt ok men jag har fortfarande inte förstått att jag är pensionär-

Åså Freia förståss. :) 

(slå på ljudet)